KAPITEL 3: Sannolikheten att falla igenom en Brunn

-Fan! Det gick inte nu heller...

Nejlima tittar besviket ner i brunnen vars galler hon står på.
Mejram har lärt sig efter månaden som gått sen Nejlima började hoppa,
att det är bara att hänga på. Inget att diskutera, inget att protestera mot.
Nejlima måste hoppa 20 gånger om dagen på gallret som skiljer henne från brunnens mystiska avgrund.
Mejram tycker att det är charmigt men orkar sällan gå hela vägen till gräsplätten mittemot matsalen bara för att låta sin bästa vän hoppa dagens 20 hopp.
Hon kommer inte ens ihåg varför Nejlima måste göra detta, hur allting startade.
Detta är däremot en av de viktigaste grundpelarna i Nejlimas liv. Hela hennes logiska fundament hänger på resultatet av att hoppa på denna brunn 20 gånger om dagen.
Hon har nämligen fått höra av sin lärare i Matte B, att det finns en otroligt liten risk att hon trillar igenom gallret. I Nejlimas värld är det ingen risk, det är en underbart vacker chans och om hon hoppar där 13 000 gånger visar sannolikheten att hon måste trilla ner minst en av dessa gånger. Hon hoppar 21 gånger idag. Hon längtar så.

Mejram tittar mot klassrummet en våning upp där hennes lektion fortgår, sedan ner mot statyn på skolgården där alla hemska Motor-linjen-killar spelar fotboll och skriker för att, likt djur, imponera på Motor-linjen-honorna som flockas kring bänkarna några meter bort för att tävla om vem som har minst intelligens bakom sina uttalanden. Alla vinner.
Nejlima följde Mejrams blick och skakar på huvudet och skrattar för sig själv men då säger Mejram att hon hade velat klä sig som en av de tjejerna. Nejlima tittar bestört på Mejram och förstår inte hur en så fin människa kan säga något så fruktansvärt. Nejlima ignorerar uttalandet och säger något irriterat att hon ska gå och äta.

Mejram skrattar och säger att hon skojade, men får inget gensvar och nu är Nejlima redan halvvägs över skolgården, men Mejram vet inte om hon ska följa efter sin vän eller återvända till svenskalektionen en våning upp. Herregud vad ångesten tränger sig på, och inte ens solen skiner idag. Jävla skit, tänker Mejram. Världen är allt för liten och tiden är allt för snabb för en lirare som henne. Hon springer efter sin vän, för ingen svenskalektion i världen går upp mot en skvaller-lunch med Nejlima.